Vi var ett gäng från Jajja som skulle springa Blodomloppet på Djurgården i Stockholm.
Det var lite osäkert vilket väder det skulle bli när vi stod där på Södra station, förväntansfulla och lite nervösa. Missade någon buss och blev lite stressade men sedan stod vi plötsligt där i det blöta gräset och värmde upp till Friskis och Svettis smidiga instruktörer och dunkadunka-musik.
Sedan var det dags för enmilslöparna att ge sig iväg. Det var trångt i startfältet men snart gick startskottet och alla gav sig av i en ormig massa. Måste ha sett roligt ut ovanifrån. Daniel Johansson på teknik var först iväg av oss och vi vanliga dödliga såg honom inte mer under detta lopp. Terrängen var lättsprungen och lagom varierad och utsikten över Isbladsviken var fantastisk där vi sprang vid Djurgårdsbrunn vid Gärdets utkant.
Efter en halvtimme var det dags för femkilometerslöparna att starta. Vädret klarnade upp mer och mer och det var fantastiskt att springa där med över fyra tusen människor. Det var en vänlig sammanhållning med glädje och hjälpsamhet från start till mål.
Efter ett stenigt skogsparti och löpning i vad som närmast kan beskrivas som kvicksand började krafterna tryta och låren värka. Bakom en krök började man höra högtalaranläggningen och hejaropen och jag hann tänka: “Nu är det snart över!” Men icke, det var en lurig sväng och sedan en skylt där det stod “7km”. 3km kvar! Men det var bara att kämpa på och snart var målet inom synhåll! Alla satte in sina sista krafter och spurtade mot målpassagen och till slut stod man där lycklig men slutkörd med sin välförtjänta medalj runt halsen, en god banan i ena handen och blå sportdryck i den andra. Och även om Daniel krossade sitt Jajjamotstånd var alla nöjda med sina tider!
Det var ca 4-5 tusen i som sprang loppet i Stockholm men Blodomloppet springs över hela landet och totalt var vi 13 811 personer som sprang!
Efter loppet bjöd ICA på en hel kasse nyttig mat – proteinberikad mjölk som smakade något som liknande blåbär, räkost med rökig smak (låter konstigt men var riktigt gott enligt vissa!), lax, mackor och annat mumsigt. Det var mycket uppskattat och vi satt länge och picknickade och njöt av det nu vackra vädret och nöjdheten över att ha presterat något bra tillsammans och för en god sak.
När solen började färga himlen röd och molnen sådär härligt sommarrosa var det var dags att hasa sig hemåt med stela ben och ett trött leende på läpparna. Nästa år kör vi igen!
