Nu kan du få bort dålig information om dig själv från Google.

”Vi har rätt att bli glömda”, så resonerar EU-domstolen när de tvingar Google att censurera information om en spansk privatperson. Men är det rätt eller fel tillvägagångssätt?

EU-domstolen dömer Google att ta bort information om en spansk privatperson rapporterar SVT. Domstolen beslutade ”att irrelevant eller felaktig information som har publicerats på nätet ska raderas”. Detta verkar dock enbart gälla Googles sökresultat, så vitt jag förstått, och informationen går ändå att finna på olika webbplatser.

Jag är nog inte ensam om att känna en viss lättnad över domen. Det har förekommit fall där webbplatser som drivs av mer eller mindre kriminella ”hänger” ut människor och smutsar ner sökresultatet för deras namn. Något de enbart tar bort mot betalning.

En som reagerat starkt på domen är Anna Troberg (partiledare för Piratpartiet). Hon menar att domen lämnar det öppet för bedragare och andra att nu ”tvätta” sina namn i Google. Även möjlighet till historieomskrivningar finns på horisonten. Samtidigt ser hon två av de viktigaste frågorna för hennes parti (öppenhet och personlig integritet) frontalkrocka med varandra.

Själv blir jag mest förvånad över att domstolen faktiskt fäller Google i detta fall. Det är webbplatsägaren som har ansvaret för vad som publicerats på webbplatsen och det är denne som medvetet väljer att publicera informationen så att Google ska kunna visa den i sina sökresultat. En betydligt bättre dom hade varit att ålägga varje webbplatsägare med ett tvång att använda sig av ett attribut kallat noindex. Det talar om för sökmotorerna att materialet inte ska vara sökbart.

Fördelarna med noindex:

  • Webbplatsägaren har kvar sin yttrandefrihet på sin egen webbplats. Materialet får vara kvar men blir inte längre sökbart i de stora sökmotorerna.
  • Man tvingar inte enskilda sökmotorer att censurera enskilda resultat. Informationen i detta fall är fortfarande sökbar med t.ex. Yahoo! eller Bing.
  • Den struktur som finns på Internet förblir intakt och vi utnyttjar de metoder och tekniker som redan finns inbyggda.

Det finns problem även med denna lösning. Webbplatsägarna är ofta fler till antalet medan det idag endast finns tre riktigt stora sökmotorer, om vi ser till vår egen marknad. Webbplatsägare är mer anonyma och det behöver inte finnas någon klar avsändare för en webbplats. En utredning blir därför mer kostsam. Även om en dom väl är på plats kan det räcka med att en av webbplatsägarna vägrar att följa domen för att informationen ska förbli i sökmotorerna. I de fall då noindex inte används trots en fällande dom tycker jag att man kan man fundera över att upphäva eller konfiskera domännamnet alternativt att i detta steg censurera Google. Frågan är onekligen väldigt intressant med många möjliga vinklar. Kommentera gärna om du har frågor eller egna idéer kring innebörden av denna dom.