Satt och Googlade mig själv och lite begrepp jag bloggat om.

Ja, jag gör sånt ibland och jag tror inte att jag är ensam om det. Vid en sökning dök en författarträff upp i Googles träfflista, något jag väntat på då de funnits en längre tid i USA. Författarträffar ger oss möjlighet att direkt i träfflistan se vem det är som har skrivit texten och ta ställning till ifall vi har förtroende för författaren och ifall vi vill läsa texten.

Detta var första träffen jag såg:

Author-snippet med Magnus Bråth

Jag blev lite butter eftersom jag inte sett några träffar på mig själv. När jag gör sökningar någon minut senare så ser jag dock även mitt vackra ansikte i träfflistan och inser att Google samtidigt som jag sitter och söker förändrar landskapet för kunskapssökandet på svenska Google. Samtidigt som jag sitter och får dessa träffar så är det en del branschkollegor som meddelar på Twitter att de inte ser dem, och min kollega får dem inte heller. Så denna uppdatering är på gång men innan alla Googles olika datacenter är synkade så kommer vissa att få detta medan andra ser den ”gamla” träfflistan.

För mig ser en site-sökning på Jajjas blogg ut så här just nu:

En site-sökning på Jajjas blogg som visar author-snippets

Man ser att ifall en person förekommer som författare mer än en gång på sidan så finns bara bilden på den första träffen. Övriga träffar får en lite länk under adressen där det står ”av XXXX XXXXX”. Personligen finner jag det väldigt smidigt då det annars kan bli för mycket av det goda (i det här fallet mig).

Detta sätter ännu mer tryck på alla tidningar och journalister i Sverige att snabba på sin kunskapsinhämtning om microdata, för vem kommer att klicka på en nyhetsartikel utan författare när detta blivit standard? Vi kommer också att få en personligare kontakt med författare av material på nätet och det sociala får sakta men säkert mer inflytande på sökmotoroptimeringen. Framöver kommer troligen en förskjutning att ske där Google ger mer värde till webbplatser vars författare är verifierade. Det skulle minska effekten av spam och gynna användarna som snabbare ser källan till eller författaren av informationen.

Det krävs dock G+ för att verifiera sig som författare och denna förändring kommer att tvinga in alla journalister och författare i Googles nya sociala nätverk. Att myndigheter inte höjt röster mot detta skamgrepp och utnyttjande av sin monopolställning känns konstigt. Det har varit på väg länge och Google har inte gjort någon hemlighet av vilken väg de tänkt gå. Man hade kunnat tänka sig att Google skulle tillåta Linkedin, Twitter eller Facebook. Just Twitter och Facebook har dock visat sig vara opålitliga och blockerar ibland Googles access till information, vilket troligen är ett av skälen till att G+ skapades. Urban Lindstedt skrev en krönika i mars som visar lite på hur utlämnade vi är till Google samt en artikel idag om hur låg aktiviten är på G+.

En annan baksida är så klart att detta inte verifieras via någon form av digital identifieringstjänst. På Twitter har vi sett falska konton som påstår sig vara kändisar och politiker som twittrar galenskaper, kan det inte bli likadant här? Det kan det och det kommer troligen att ske. Men precis som med Twitter kommer falska statsministrar och rockstjärnor att hittas och plockas bort om det skulle bli för förvirrande.