Google toppar åter listan för vilket företag svenska studenter helst vill arbeta hos, enligt Academic Works Young Professional Attraction Index som tas fram av Sifo Kantar. Följt av Ikea, Spotify, Microsoft och Apple.

När man kollar in listan på de populäraste arbetsplatserna får man intrycket att studenter och unga akademier har svårt att se längre än den egna laptopen, mobilen och billly-hyllan i studentrummet.

Jag har träffat en del Google-anställda och de har alla varit extremt smarta och trevliga. Men Googles rekryteringsprocess med ändlöst många test och intervjuer borde avskräcka de flesta. Trots att nålsögat till det digitala frälset är mikroskopiskt, stannar den genomsnittligt anställda bara 1,9 år hos Google och 1,85 år hos Apple. Det är kortare än den genomsnittliga anställningstiden i USA som är 2,2 år för unga medarbetare.

Frågan är om ett hierarkiskt amerikanskt bolag är en ung människas bästa plats att utvecklas på?  Lönen och förmånerna är naturligtvis bra, men känslan att vara en liten kugge i ett stort maskineri utan möjligheter att påverka sin situation kan bryta ner vem som helst.

Om jag stod inför valet att exempelvis arbeta med Google Ads-kunder hos Google eller samma arbete på en oberoende specialistbyrå tror jag att det kommer att ge mer i längden att arbeta på den vanliga byrån, även om naturligtvis Google ser bra ut på CV-t.

Att kunna påverka och faktiskt göra skillnad tror jag är de viktigaste faktorerna för att trivas och utvecklas på jobbet. En bra chef som låter dig utvecklas och ger dig ansvar men också coachning är guld värt på första riktiga jobbet. Trevliga kollegor är en annan viktig faktor. Om du inte skrattar på jobbet varje dag är det något fel.

Google kan leva på att de är världens mest kända företag, men de flesta av oss kommer aldrig att jobba på Google.

Trots att konjunkturen är på väg ner så finns det ett underskott på rätt arbetskraft inom många områden. Därför går det faktiskt att ställa krav på en arbetsgivare utöver lön och förmåner. Tänk på att det är sällan någon som på sin dödsbädd ångrar att de arbetade för lite.