Mikroblogga är fortfarande en aktivitet för svåra it-nördar i Sverige. Med tjänster som Jaiku (www.jaiku.com) och Twitter (www.twitter.com) kan du skriva korta meddelanden om vad du sysslar med just nu av typen: ”Fikar på Chutny med Martin”, men också ”Vet någon en bra bok om webbanalys?”.

Det funkar precis som aktivitetsraden i Facebook. Sedan kan man alltid kommentera andras inlägg. Mikroblogga är ett kul sätt att hålla koll på sina professionella och privata kontakter.

I USA är mikrobloggande en närmast religiös rörelse bland webbens avantgarde och det finns konferenser där mikrobloggarna har gaddat ihop sig mot föreläsare och närmast tagit över föreställningen. Den amerikanska tidningen Wired hävdar till och med att vanligt bloggande är dött.

Därför är det kanske inte så konstigt att den amerikanska skobutiken Zappos listar sina anställdas mikrobloggar, 435 stycken, så att kunderna alltid ska veta vad Zapposfolket gör på dagarna. Jämför det med svenska e-handlare som inte ens har vett att sätta upp bilder på personalen bakom butiken.

Det är lätt att göra sig lustig över alla nya tjänster på nätet, men faktum är att allt handlar om att underlätta kommunikation mellan människor. Vilket måste vara något bra. Eller?

En vanlig motfråga är hur har folk tid med Jaiku, Facebook och alla andra nya tjänster. Min motfråga är hur mycket tid lade du på tv-n förra veckan? Kändes all den tiden meningsfull? Är svaret nej kan du säkert kasta bort lite tid på Jaiku också utan att världen faller samman.