Om du tvingades välja mellan att kasta ut din vattentoalett eller din smartphone – vilken pryl skulle du göra dig av med? Själv tvekar jag.

Om vi hoppar tillbaka 50 år så tror jag att de flesta av oss skulle känna oss ganska hemma teknologiskt. Vi kan titta på rörliga bilder på kvällen på teven, vi kan lyssna på podcastliknande program på radion, på väg hem från jobbet läser i skvaller och nyheter i någon kvällstidning.

Skavet börjar när vi vill kolla uppdateringar på våra sociala medier och inser att någon mobil inte existerar ännu. När vi väl kommer hem kan vi ringa vänner, men chansen är att de redan gått ut och i bästa fall kan du lämna ett meddelande till någon i familjen.

Vi kan lyssna på fantastisk musik på vår vinylspelare och som en bonus får vi fina stora skivomslag att titta på. Filmer ser vi främst på bio å andra sidan har du sannolikt en kvartersbiograf även fast du bor i en förort.

Jag är ganska säker på att vi skulle känna oss mer obekväma i de traditionella könsrollerna eller synen på homosexuella från 1967 än att vi tvingas lyssna på musik på vinyl. Själv mår jag nästan dåligt när jag hör hur folk på dokumentärer från 1977 – språket har utvecklats mycket på 40 år.

Att köra en bil från 1967 eller laga mat på en vanlig spis skulle vi alla klara av. Vi gör ju fortfarande 90 procent av våra inköp i vanliga affärer så e-handeln kan vi offra. Och jag tror att de flesta av oss ganska snart skulle vänja oss med att betala kontant igen.

Datorn är ett fantastiskt verktyg men den är möjlig att ersätta med traditionella medier, ett bibliotek, några tidningsprenumerationer och en skrivmaskin. I slutändan är det mobilen vi kommer att sakna. Kanske så mycket att vi är beredda att offra bekvämligheten med en toalett inomhus mot en mobil i fickan. Toaletten går man ju ändå bara på några gånger per dag, medan mobilen alltid finns där som kommunikationscentral, nöjeshub om snuttefilt.