Jag accepterade Googles nya sociala funktion i Gmail Google Buzz. Här går det att sprida sina alster från Twitter, Flickr, bloggar, YouTube och Google Reader. Och snart fastnade jag i strunt när jag skulle kolla mejlen. Ju tråkigare en arbetsuppgift är desto oftare kollar jag Twitter. I helgen var jag på fotbollsresa i England och istället för ta en extra pint på puben så laddade jag upp bilder på Flickr. Hade inte datatrafiken varit så dyr hade jag garanterat spraymålat Flickr och Twitpic med mobilbilder.

Twitter stegrar sig, men på Facebooksfronten intet nytt. Allt färre verkar posta regelbundet på Facebook och de som fortfarande är aktiva verkar trippelposta på Facebook, Twitter och Linkedin. Vi tröttnar ganska fort på nya sociala flugor och att DN skriver om Facebook på ledarsidan är kanske dödskyssen.

Det finns gränser för hur mycket sociala webben vi klarar av. Åtminstone med bibehållen arbetsmoral. När jag började använda mikrobloggtjänsten Twitter, man får bara skriva 140 tecken per post, så slutade jag att följa användare som berättade att de skulle gå på lunch. För ett par månader sedan härjade appen Gowalla fritt på Twitter. Alla skulle berätta att de befann sig på ICA eller på den lokala pizzerian. Tack och lov tröttnade de flesta rätt snart.

Vi håller på att lära oss att hantera dessa nya verktyg. Det är inte så länge sedan jag hade kollegor som inte kunde sluta läsa sin mejl. Hela dagarna satt de med näsan i mejlen. Nu är det nog få som verkligen förtärs av sin mejl.

Sociala webben är kul. Men precis som med alkohol ska den intas med måtta för det högsta välbefinnandet.